Tunnatyger

På vinden fann jag en pälskappa. Den har varit min gammelmormors och min mamma har fått ärva den. Det var så ledsamt att kappan hängde uppe på den kalla vinden. Att ingen promenerade med den på gatorna. Så mamma och jag tog ner den och beslöt oss för att ändra på det sorgliga. Kappan var väldigt lång och stor. Ganska otymplig och tung att bära omkring på. Så vi lät en skräddare sy upp den. Vi fick vänta i många dagar tills den var klar, och igår fick vi äntligen hämtade den. Äntligen. Nu är den i precis rätt längd. Knapparna är original och super fräcka. Jag som tidigare varit skeptisk till det här med pälsar, har nu själv gått och förälskat mig i en. En som både är vacker och otroligt varm. Jag och pälskappan kommer överleva vintern tillsammans. Vi ska spatsera på gatorna. Skiljas åt när jag ska dansa på svettiga dansgolv, men sedan återförenas när det är dag att bege sig ut i kylan igen. Genast blev tillvaron ännu lite finare.