Tunnatyger

Dagen till ära ska vårt gäng fira den finaste flicka jag känner som fyllde 20 år häromdagen. Jag är väldans glad att jag har träffat henne, om jag inte hade börjat på samma gymnasieskola som henne hade vi inte växt ihop och blivit närmaste vänner. Då hade vi nog dansat på samma klubbar, tittat lite på varann för att vi alltid dansat på samma dansgolv, men det hade inte blivit mer än så. Till en början var ganska timida och inte alls bra vänner. Jag minns att jag tyckte att hon verkade snäll, smart och rolig. Tack vare att vi började i samma klass i två blev vi lite bättre vänner och började ta secondhand rundor ihop. Sen hände något som gjorde att vi blev tajtare än någonsin, våra hjärtan började slå lite fortare för två pojkar som vi träffade ute på en klubb. Som senare sårade oss och våra hjärtan blev ganska trasiga. Tänk att vi blev så nära under så brutala omständigheter, är ganska sorgligt på ett sätt. Men om det inte hade hänt hade jag inte varit den jag är idag. För vad skulle jag göra utan min fröken Berg. Vi har hjälpt varandra att få hjärtat helt igen, pratat sönder varenda känsla på telefon. Åh jag är så glad att vi fann varandra. För det finns ingen jag kan skratta så gott med och kufa mig med utan att jag skäms. Utan Berg hade jag inte vågat göra de saker jag har gjort, jag hade inte haft mod, ingen hade peppat mig på det sätt som hon är bäst på. Vi har gjort så många knasiga saker ihop, dansat oss svettiga på dansgolv, hånglat med varsin pojke bredvid varann. Sen är hon så sjukt bra på politik och inte rädd för att stå för sina åsikter.