JAG ÄR KÄR.
Musiken är så hög, egentligen för hög men mina öron har vant sig vid ständig tillförsel av alldelses för höga toner. Mina vänner är där. Dom är glada. Lite påverkade av alkoholen. Vi har skratta mycket under kvällen. Jag känner mig lycklig och förväntansfull. Jag vet att han snart ska komma tillbaka. Han är bara och handlar en öl eller kanske pratar med någon av sina vänner som också är här. Jag dansar. Håkans Ramlar spelas. Vi skirker med i raderna och dansar någor som mest liknar rycklingar. Jag sluter ögonen och känner hur musiken är i mig. Jag älskar att vara omgiven av vänner på ett dansgolv som fyllts med glada människor. Jag älskar när jag sluter mina ögon. När jag bara står still och väntar på musiken. När jag gör som jag alltid gör när jag är ute. När musiken "intar kroppen min". När jag står där tills någon vän tar tag i mig och drar in mig i dansen igen. När mina finaste vänner, som jag skulle göra vad som helst för, är där.
Plötsligt känner jag en hand mot min midja. Någon som drar mig tätt intill sig och kysser mig. Någon vars läppar jag såväl känner igen. Någon som jag tycker så fasligt mycket om. Några kyssar och sedan mer dans med vänner. Mina vänner och hans vänner. Allas vänner. Dans. Dans. Dans. Skratt. Skratt. Skratt.
Vetskapen om att han befinner sig där gör mig så lungn. Vetskapen om att jag vill vara med honom så fasligt mycket. Vetskapen om att han vill vara med mig lika mycket. Den vetskapen gör att lyckorus efter lyckorus sprider sig genom kroppen. Och jag orkar dansa hur länge som helst. Hela nätter om det så skulle krävas. För jag är kär. Japp så är det. Jag är kär.
S.
MINA FÖRÄLDRAR.
Härom dagen pratade jag om kärlek med min fina mor. Kloka ord om kärlek och förhoppningar och regnbågar. Efter ett tag kom vi in på hur länge mina föräldrar har varit tillsammans. 30 år om ett år. Det är helt fantastiskt, jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på det. Min pappa var lika gammal som jag när de träffades, känns lite märkligt men fint. Tänk vad mycket de har gått igenom tillsammans och blivit mognare och mer vuxna. Blivit en del av varandra, vuxit samman.
E.
EN LITEN BOLL SOM VÄNTAR PÅ ATT BLI OMFAMNAD.
Jag undrar hur det är möjligt att sakna någon som nyss gått. Någon som bara för någon sekund sen höll mig i handen på tunnelbanan. Någon som för ett ögonblick sen kysste mig adjö. Någon som jag vet att jag kommer träffa snart igen, om bara någon dag.
Det är häftigt att det är möjligt. Men också skrämmande. Tänk hur mycket man kan sakna och längta. Sukta och vilja spola tiden fram så fort det bara går. Tänk att det är möjligt att sakna någon, ständigt. Ja, förutom just då när man ses. Tänk att det är möjligt att sakna någon, när denne någon bara är på toaletten.
Jag saknar så mycket nu. Kanske är det för att jag snart skall sova. Jag vet att jag kommer sova sämre än jag skulle gjort om han vore här. När jag tänker på det, slås jag av tanken på hur snabbt kroppen vänjer sig. Hur kroppen blir van med en annan kropp tätt intill. Hur den anpassar sig till att dela. hur behovet av ett eget täcke och behovet av att rulla runt i sängen och byta plats plötsligt tycks försvunnit. Hur det inte längre spelar någon roll hur varmt det blir. Kroppen vill ligga nära en annan kropp i alla fall. Svetten delas. För även om jag denna afton sover ensam, kommer min kropp krya ihop till en liten boll och placera sig i ena hörnet av sängen. Som om kroppen in i det sista väntar på den andra kroppen. Den andra kroppen som skall dyka upp och omfamna den lilla boll som där ligger, ensam och väntar. Jag vet hur trygg jag skulle känt mig. Hur lycklig jag automatiskt blir av att ha honom nära. Så nära som det bara går. Helst under skinnet. Jag står ut med att sakna, en liten stund. För jag vet hur otroligt fin känslan blir när jag slipper sakna. När han är här hos mig. Nära.
S.
I WILL NEVER LOVE YOU MORE THAN...
HÅNGLA.
Man kan hångla i en säng.
Man kan hångla på en parkbänk.
Man kan hångla naken.
Man kan hångla med en främling.
Man kan hångla i Stockholm.
Man kan hångla i Berlin.
Man kan hångla i solglasögon.
Man kan hångla i ett tält.
Man kan hångla för att hämnas.
Man kan hångla för att man är glad.
Man kan hångla naken.
Man kan hångla i gräset.
Man kan hångla i vattnet.
Man kan hångla innan frukosten.
Man kan hångla under frukosten.
Man kan hångla efter frukosten.
Man kan hångla för att man känner sig fin.
Man kan hångla mot en vägg.
Man kan hångla under ett bord.
Man kan hångla mitt i natten.
Man kan hångla till fin musik.
Man kan hångla i ett pojkrum.
Man kan hångla med någon man nyss mött.
Man kan hångla med någon man känt länge.
Man kan hångla i en fin klänning.
Man kan hångla på en båt.
Man kan hångla i en biosalong.
Man kan hångla med en rosett i håret.
Man kan hångla som ett förspel.
Man kan hångla för att säga hej då.
Man kan hångla för att man har saknat.
Man kan hångla för att man längtar.
Man kan hångla med någon man älskar.
S.
KÄRLEK.
Kärlek. Idag vill jag bara ligga i en säng och känna hans andedträckt mot nacken min. Idag vill jag bara kyssas och skratta. Planera resor och dela hemligheter. Idag vill jag ha en dag fylld med massa kärlek. Men det är torsdag och ingen kärleksdag, det är synd. S.
HITTAT.
"Flickor som dansar nätterna långa ,pojkar som krossar flickors hjärtan för att de en gång gav allt till en som krossade deras."
E.
TVÅ TEXTER.
Jag hittade två texter jag skrev på datorn under ett kallt och grått 2009/2010. Det känns skönt att kunna titta tillbaka på den här perioden och inse hur dum, naiv och barnslig jag var.
Det går inte att undvika varandra i den här satans insnöade staden, där fler och fler läppar blir förbrukade. Vi träffar varandra i dimman på de mörkaste av klubbar. Visst är det spännande för jag har en liten bit kvar innan jag har släppt dig ur mitt synfält. Det svåra är inte att vi träffas under onyktra omständigheter. Utan det är ditt och dina satans vänner som är frustrerande. När jag hade sagt upp kontakten med dig trodde jag att du skulle bete dig normalt, vad som nu räknas som normalt, och ignorera mig för att jag lämnade dig på ett så dumt och korkat vis. Ditt beteende blir bara mer och mer oberäkneligt, och jag slutar aldrig att förvånas. Snart finns det inget att säga mer. Första gången efter att jag hade sagt ifrån var du kontakt sökande och ville försöka prata med mig. Vilket är förståeligt. Men då spelade jag kyligt, men innerst inne kände jag mig så elakt och kall. För jag såg hur sårad du blev. Gången efter var du lite mer städad och ignorant. Men gångerna därefter har du varit apatisk.
Varje gång jag har lyckats bygga upp den mur du så många gånger har raserat, kommer du alltid tillbaka. Jag har byggt upp min mur och känner mig åter stark och har en känsla att nu, ja nu kommer jag att klara det här. Jag kommer att lyckas gå vidare och glömma ditt fåniga leende och dina ursäkter som jag kan så väl. När jag äntligen har lyckats ta mig upp på benen igen. Kommer du tillbaka och kryper in under mitt skin, förgiftar mitt blod och sprider åter ett gift som får mig att falla. Jag slås ner blodig och åter ligger jag där igen på marken. Kysser dina fötter och förlåter dig för allt dumt du har gjort. För egentligen vill jag inget annat än att få din uppmärksamhet. Det värsta är att jag gång på gång går på ditt spel. Jag vet att det inte är något bra, men tanken på bekräftelse lurar mig själv till att tro att allt kommer att bli bra. Men egentligen är det bara jag som lider, och du bryr dig inte det minsta. Jag kan inte komma på när jag sist mådde bra och var lycklig, när jag inte hade dig i tankarna. Jag har aldrig mått så dåligt som när du kom in i mitt liv. På dag tid kan jag leva med mina demoner och fantiserar ihop en värld där vi lever lyckliga tillsammans. Picknickar på en grön och stor äng, jag har bakat och du har köpt vinet som vi dricker ur plastglas. Tittandes upp mot de stora vita molnen smeker vi varandras kinder. Men så kommer det aldrig att bli. För jag är bara någon du leker med.
...
"jag har aldrig under hela mitt liv kunnat behålla en känsla" - marcus birro.
E.
♥.
E.
DRÖMANDE.
DOFT.
Idag bär jag en tröja som luktar så tryggt och gott. Som luktar fint och vackert. Som sänder ut små pustar av denna doft lite då och då. Eller som jag kan borra in ansiktet i för att känna ännu mer doft. Men jag är rädd att dofta för mycket, då kanske doften tar slut. Min kroppsdoft kommer ta över denna tröjas rätta doft. Det är synd. Men än så länge doftar tröjan av den bästaste doften jag vet. Som jag alltid vill känna runt mig. Framförallt när jag somnar och vaknar, men helst hela dagarna. Otroligt att det finns dofter man nästan skulle kunna dö för. S.
ÄR DET GUD SOM BESTÄMMER?
När någon vill något så gärna att den längtan går att ta på, borde inte önskan gå i uppfyllelse då? Hur mycket skall den där gud (?) låta någon sukta och vänta. Längta. Få hoppet släkt och sedan få hjälp att tända det igen. Hur länge?! Det gör så ont i mig att veta hur mycket någon vill något, och hur länge den där personen fått vänta, väntar. Hur många gånger det där hoppet släkts, och som tur är, tänts igen. Jag skulle så gärna vilja hjälpa, men hur hjälper man till när det handlar om andra personers känslor? Det går ju inte. Jag pratar om kärlek. Jag tror verkligen att alla kan och kommer bli kära, älska. Och bli älskade tillbaka. Det är bara en fråga om tid. Men jag blir så fruktansvärt förbannad när folk pratar om att man ska "sluta leta", som beskrivits i inlägget under. Hur f** ska man kunna sluta leta efter något man skulle göra nästan vad som helst för? Hur? Det är lätt för flickor och pojkar som inte letar att ge råd om att sluta leta. Det är lätta att ge råd när man själv inte behöver följa dem. Jag tror absolut inte på att sluta leta. Jag tror på att leta mer, vidga vyerna. Öppna ögonen på vid gavel.
"Sluta leta på krogen", får man också ofta höra. Men vart ska man då träffa någon? På konsum? Ja, det kanske går för några, men de allra flesta skulle nog bli misstänksam om någon plötsligt kastar sig fram i matbutiken med en lapp med ett nummer på och ber en att ring. Jag tror på korgen, vad har man för val? Men vem är jag att ge råd? Ingen alls faktisk. För det är så jävla lätt att ge råd när man själv inte behöver följa dem, fast jag ska i alla fall försöka. För det gör så ont i hjärtat mitt, när vänner är olyckliga.
S.
TANKAR.
I år vill jag bli kär på riktigt. Ingen inbildning om att det finns känslor för den där pojken. Inte tro att man är kär i jakt på bekräftelse, då sårar man bara sig själv och pojken. Tycka om varenda centimeter av varandra, inte kunna vara utan varandra. Finna varandras blickar i ett rum fullt av folk. Det kommer, det kommer brukar folk säga. Men när när när? Jag är så nyfiken och otålig, varför kan han inte sitta här bredvid mig i min säng? När ska jag få dra fingrarna längs hans ryggrad och rufsa om i håret? Jag orkar inte vänta mer. Jag brukar tänka att det är fantastiskt att två personer kan fatta tycke för varandra. Det är otroligt.
Hur ett hjärta kan banka fort fort för en person vars leende är det vackraste man har sett.
”Leta inte då finner kärleken dig”. Men hur kan man låta bli att inte leta? Ögonen måste vara öppna hur ska man annars kunna se någon annans ögon? Det går inte att inte leta för då kanske man inte ser någon som också letar. Visst finns det mycket annat som är viktigare i livet, men alla behöver kärlek och närhet annars skulle vi inte överleva.
E.
LOVE.
Love is stronger than Jesus, and love can kill anyone.
E.
MIN FÖRSTA KÄRLEK.
Jag kommer ihåg när det dunkade till för första gången. Jag var sex år och det dunkade för en liten pojke. Och visst kan det låta fånigt att säga att en sexårings hjärta dunkade, men så var det i alla fall och det fortsatte dunka för samma gosse i flera år. När fröken skulle dela in oss men en "handkompis" hoppades jag alltid få hålla handen men honom. Det var så det var.
Jag berättar det mesta om mig själv för någon, men namnet på min första kärlek är det nog ingen som vet. Saken är den att pojken gick i skolan min, och gamla klasskompisar följer en genom livet på något vis. Nu har jag vänner som känner honom, pratar om honom. Han dyker upp i skolkataloger lite överallt. Stöter på honom ibland på staden, "hej, hur mår du? hej då". Punkt.
Någon gång när jag var elva eller tolv år slutade mitt hjärta dunka för pojken med det bruna håret och gick in i viloläge. Den lilla flickans hjärta hade då dunkat för en liten pojke i snart sex år. Det är lång tid. Ungefär 2190 dagar faktiskt. Tolvåriga Sanna insåg att pojkens hjärta dunkade för den populäraste tjejen i klassen. På skoldiscona var det den populäraste tjejen som dansade tryckare och Sanna som tittade på och åt popcorn och grät en stund innan hon somnade. Det tog lång tid för mitt hjärta att börja leva igen. Sex år tog det, för att vara exakt.
S.
LELOVEIMAGE.
En av mina favorit bloggar är
leloveimage, där man kan läsa de mest sorgliga, vackra och komplicerade historierna om kärlek. Sen är det alltid så fina bilder att titta på.
E.
KYSSAR.
Jag minns för snart 2 år sedan när kyssar ute på klubb började bli bland det bästa som fanns, hur jag kunde vara glad en hel vecka efteråt, hur glad, pirrig och spralig jag kände mig på tunnelbane färden i natten. Och hur besviken man kunde känna sig när det inte blev någon kyss på ett smockfullt dansgolv med en fin pojk till en fin låt. Kyssarna blev oftast som bäst när man inte hade tänkt att idag vill jag kyssa någon, det är kvällens mål. Då hände det bara när man minst anade det, ofast när man var som lyckligast mitt i Håkan Hellströms Ramlar. Många gånger har jag stannat och kyss och kysst och kysst tills klubben stänger och alla lampor tänds, så ramlar man ut tillsammans och säger hejdå, byter nummer och ramlar hemåt. Oftast hör pojken inte av sig, men det gör ingenting för man är lika glad ändå. men nu tycker jag att kyssar mest smakar ingenting, de känns ingenting och jag känner mig mest som att jag skulle kunna vara utan. Jag vill känna så mycket mer, vill inte kyssa olika pojkar varje kväll. Vill kyssa samma pojke om och om igen. Att det inte spelar någon roll om tandraderna slår i varandra, att man egentligen är för full för att kyssas, att vakna upp i en varm säng med personen man gillar mest, att äta frukost i sängen som gör lakanen alldeles smuliga och spilla kaffe på täcket och läsa tidningen ihop. Just nu känner jag bara att jag vill spara mina kyssar på någon som jag gillar lite extra, som får magen att vrida sig flera varv så att man blir lite smått illamående. E.
KÄRLEK.
UNKNOWN.
"I heard of a guy that put nicotine patches on his girlfriend whenever they slept together. That way she became addicted to sleeping next to him"
- Unknown.
E.
