BEYOND RETRO.

nyårsklänning
Protesterade lite mot pluggerit och åkte in och köpte dessa fina saker på beyond retro. Nu vill jag bara vara ledig och dansa dansa dansa till fin musik med finaste vännerna. Måste bara plugga lite lite till.
E.

2010.

I morgon är det nyår. Det känns fint men också läskigt på något vis. Känns som det var nyss vi firade in 2010. Då "sannas laxpasta" blev känd för att vara bland det smaklösaste man kan förtära. Då vi tillslut bestämde oss för att gå till vår mest välbesökta klubb även på nyår. Då vi drack champagne. Och vin. Och öl. Och cider. Och drinkar. Och hade det så väldans trevligt. Då vi skrattade så mycket att magen krampade och käkarna värkte. Då vi fick dansa in det nya året till Håkan. Då vi pratade tyskt strunt med fint folk.
2010 blev ett otroligt trevligt år. Verkligen, kanske det bästa året. Någonsin.
Åter började med en massa arbete med Socksavers. Vi slet som djur. Både på dagarna, kvällarna och en del nätter. Vi skrev affärsideér, affärsplan, ringde sponsorer och deltog på mässor. Demonstrerade produkten i butiker. Arbetade med hemsidan. Bråkade en hel del. Skrattade ännu mer. Hatade Socksavers. Älskade Socksavers. Och nu. Nu saknar jag Socksavers. Att få starta upp ett företag. Komma på en produkt. Sedan ta fram den. Därefter utveckla den. Sedan tjäna en massa pengar. Och tillslut, när man är så slut på företaget, få avveckla det. Att få gör detta tillsammans med bästaste personer, det är en ypperligt.
Att få åka lite skidor i Romme, det är ett måste i januari.
Resan till Moçambique i mars är helt klart den häftigaste resan jag gjort i mitt liv. Till ett av världens absolut fattigaste länder. Så mycket jag fick se och uppleva. Lerhyddor. Vägar som i resten av världen inte skulle klassas som väg, mer stig med enorma hålor. Barnen. Svälten. Fattigdomen. Stanken. Människor med en beundransvärd livsglädje och en enorm vilja att förändra, förbättra.
Jag arbetade om HIV tillsammans med Ellen och Evelina. Alla de människor som vi fick möta. Alla de med HIV. Alla de som berättade sin livshistoria för oss. Sjukhusen. Barnen på sjukhusen. Alla de gånger vi fick förklara att det är accepterat med homosexualitet i Sverige. Att vi inte får barn när vi är 15 år. Att vi går i skolan. Mötena med dessa människor är det mest intressanta jag varit med om. Jag kommer aldrig glömma den här resan, och fick jag göra om den skulle jag åka direkt. Utan att tveka en sekund.
Sen var det april och maj. Skivornas månader. Klä ut sig. Svarthål, Harry Potter och Sportfåne. Vänner skivor. Och tillslut KF:s egna skiva. Hemskt roligt var det. Att mötas hos Johan. Klä ut sig. Färga håret rött. Lyssna på musik. Bege sig till lokalen. Äta god mat. Skratta åt nomineringar som "klassen nallebjörn", "klassens förvirrade" och "klassens smart ass". Och när kvällen är över, somna med vetskapen om att studenten är en dag närmare.
Att få åka karuseller på Gröna Lund med Socksavers.
Mösspåtagning. Självklart var KF tvungna att ha på en annan dag är resten av Stockholm. Självklart.
En frilufsdag i total förvirring. Vilket tillslut resulterade i fönstershopping på NK istället.
I juni firade vi att Socksavers var avvecklat genom att spendera vinsten. Vi hade en megastor picknick i Tanto. Vi var glada, lättade och på otroligt bra humör. KF var snart ett minne blott.
Jag fyllde år också. Så vi dansade tills fötterna blödde på Babas. Bästaste födelsedagen. Någonsin.
Jag tog äntligen studenten. Finns inte mycket mer att säga än att det var en av mina bästaste dagar någonsin. Allt var perfekt. Lunchen. Tårarna. Vänner. Släkten. Maten. Dansen. Skratten. Flaket. Bada i fontänen.
När det var sådär perfekt varmt och alldeles underbart att vara ute, begav vi oss till Älgö. Otroligt mysig och underbart skönt. Jag röstar på en tradition!
Midsommaraftonen firades på vår altan. Mycket och god mat. Förträffligt sällskap. Mycket fint helt enkelt.
I juli åkte jag till Berlin med den här damen. Åååååå vad roligt det var. Bästaste staden, helt klart.
På poppaganda drack i dyr öl och frös. Fast musiken var härlig. Skrattade gjorde vi också, speciellt när vi fick se Batra.
Emma fyllde år så vi åkte alla hem till henne. God mat, godare drinkar, finaste vänner och singstar.
Mitt under allt tentapluggande bestämde jag och Ellen oss för att besöka chokladmässan. Vi frossade i choklad och var lite i himlen.
Spelafton i november är ett måste för att överleva vintern.
Undra hur många timmar jag spenderat på dansgolv det här året? Många. Det är så trevlig att få kläupp sig. Möta upp vänner på någon bar. Snacka en massa skit. Och sedan dansa till underbar musik och riktigt känna att man är glad. Här Sara, Emma och Ellen på en bar i december.
I september började jag plugga statsvetenskap på universitetet i Stockholm. Men det finns det inte några bilder på. På ett nytt jobb har jag också börjat. Och fått finaste arbetskollegorna och trevligaste arbetet. Känns fint.
Så har jag träffat den finaste och vackraste personen jag vet. Och han är verkligen det finaste med hela 2010.
S.

BERLIN/BÄRLIN/BEERLIN/BÖÖRLIN.

Åh vad jag saknar och längtar tills vi åker till Berlin i februari. Jag och Sanna hade det så fint när vi var där i somras. Det var inget annat än ett äventyr. En förmiddag efter att vi hade varit ute kvällen innan gick vi till en restaurang för att äta frukost, vi var jätte trötta så vi beställde in den godaste frukosten restaurangen hade för att bli pigga och glad. Vid bordet bredvid satt en man som såg trevlig ut, efter ett tag när vi hade fått in vår frukost så begav han sig från sitt bord. Servitrisen kom då fram till oss och frågade om vi kände mannen, vilket vi inte gjorde, hon berättade att mannen hade betalt vår frukost. Vi blev jätte förvånade och glada. Servitrisen kunde nästan inte sluta skratta för hon tyckte att det var så lustigt, det hade aldrig hänt henne tidigare.
E.

VACKRA SKRIVNA RADER.

Jag brukar alltid dö lite när jag lyssnar på Håkan Hellström, hans texter är så träffsäkra, han lyckas alltid sätta ord på så många känslor som jag inte själv kan forma till ord.

"Jag är inte kär i henne för vad hon är, utan för vad hon inte är. Jag vet det låter konstigt 
när jag säger det. Jag är kär i den fulaste flickan i världen."

"Jag står framför spegeln, vill förändra allt, och allt som jag ser i den."

"Mitt hjärta är ditt att förstöra"

"Vad jag bryr mej om nu är att se dej gråta
för jag har gråtit
"

"Men du sätter höstsolen i eld"

"Och egentligen älskar du inte mig, och egentligen är det okej med mig, för jag älskar 
ingen alls, sånt där är slöseri med tid, men då slösar vi bort våra liv."


"Man måste dö några gånger innan man kan leva
"

"Om himlen finns är jag förlorad."

"Vad vet du om kärleken, förrän du förgäves hatat den? Och vad vet du om hur hjärtat 
kan bränna för kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva
."


"Vad vet du om månljuset
Förrän du blivit sönderslagen under det
Och vad vet du om gryningen
Förrän du mött varje morgon
Med sömnlösa ögon
"
Jag blir hellre ensam, än lycklig med nån annan"

"När tiden är rätt ska jag plocka upp dig och ta dig långt härifrån."

"Jag tror vi flyr rakt in i solen"

"Du har varit ute i världen i flera år när jag har stannat på mitt rum och dagarna går, 
så uppsnärjd i det blå."

"Jag står utanför din dörr bara för att säga att jag aldrig, aldrig känt mig så ensam."

"Och när du ser på mig är det knappt jag minns ett enda öknamn dom kallade mig.
Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din."

"Sprid ut bensinen över solnedgången
Riv ner staden
Häll ut havet ända bort till horisonten
Tysta ner musiken
Hon kommer aldrig hit igen"


"Det är svårt att inte gråta när jag tänker på oss två nu."

"Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion
när du går sönder inut, så som jag gjorde nyss
"

"Och akta dig för människor. För människor gör illa en om de kan."

E.

STOPMOTION.


E.

INDIE BOYS.

Hittade en fin blogg med massa fina bilder på fina indie pojkar att sukta efter.
http://indieboys.tumblr.com/
E.

FÖRÄLSKAD.

På vinden fann jag en pälskappa. Den har varit min gammelmormors och min mamma har fått ärva den. Det var så ledsamt att kappan hängde uppe på den kalla vinden. Att ingen promenerade med den på gatorna. Så mamma och jag tog ner den och beslöt oss för att ändra på det sorgliga. Kappan var väldigt lång och stor. Ganska otymplig och tung att bära omkring på. Så vi lät en skräddare sy upp den. Vi fick vänta i många dagar tills den var klar, och igår fick vi äntligen hämtade den. Äntligen. Nu är den i precis rätt längd. Knapparna är original och super fräcka. Jag som tidigare varit skeptisk till det här med pälsar, har nu själv gått och förälskat mig i en. En som både är vacker och otroligt varm. Jag och pälskappan kommer överleva vintern tillsammans. Vi ska spatsera på gatorna. Skiljas åt när jag ska dansa på svettiga dansgolv, men sedan återförenas när det är dag att bege sig ut i kylan igen. Genast blev tillvaron ännu lite finare.
S.

BOBDYLAN.

Finaste gossen i världen. kanske inte så mycket av gosse längre, snarare man.
E.

EN TRIPP TILL 60-TALET.

Tänk att få se The Beatles, live i London. Tänk vad underbart härligt det skulle vara. Vetskapen om att detta inte kommer inträffa, någonsin, gör att jag dör lite av besvikelse. Men ååå så bra dom är. Bästaste bandet.
S.

LÄNGTAR.

Jag längtar tills lördag. Då ska jag införskaffa ett par svarta Dr Martens. Det ska bli fint. Tänkte använda dem med stickade sockor. Tror det blir väldigt tjusigt att promenera runt med.
S.

PAST PRESENT FUTURE.

Yesterday is history
tomorrow is a mystery
today is a gift
(that´s why it´s called the present)
E.

ÅNGEST.

- Ångest är en livsstil, sa en kall och trött Ellen till mig för cirka ett år sen. Ångest.
Hon hade rätt, då. Ångest var en livsstil. Ingen ordning på något. Allt hände lite hippt som happt och stress och ångest blev ett faktum. Otroligt tröttsamt att vakna med klumpen av ångest i magen och veta att det kommer finnas kvar hela dagen. Den kommer gnaga i kroppen, innanför huden, så den inte blir bortglömd. Inte ens för en sekund. Och försvann en ångest, så bildades en ny. Nästan som på löpande band. Men vi tog tag i saker och ting. Förändrade och förbättrade. Vi blev gladare och ångesten försvann då skratten blev fler.
Men just idag har jag mycket ångest i kroppen. Eller kanske en stor saknad. Jag saknar att dansa. Dansa kan man göra på nattklubbar, säger folk. Att hoppa upp och ner på ett svettigt dansgolv klassar inte jag som dans. Jag vill dansa med duktiga flickor som också de älskar dansen. Jag vill öva, öva, öva för att avsluta med en stor föreställning.
Jag ångrar att jag inte tog mod till mig och sökte estetisk linje på gymnasiet med inriktning dans. Jag ångrar att jag gav upp så lätt och inte satsade. Jag önskar så väldans mycket att jag var en ballerina.
Jag ångrar att jag slutade med konståkning. Ångrar att jag inte tävlade med mitt program som jag tränade så mycket med. Jag hade en tjusig dräkt och vacker musik. Jag fick träna på Hovet. Jag fick vara ensam på isen. Jag saknar att höra tränarens skrik om att öka farten och att hoppa högre. Jag hatade att jag ramlade illa efter ett hopp, att jag blev så pass rädd att jag inte vågade hoppa mer och därmed inte kunde tävla. Jag hatar att jag var så förbaskat feg.
Jag saknar att vara bästa vän med min lillebror. Jag saknar honom hemskt hemskt mycket. Underbara bror.
Jag ångrar att jag slutade gå hem till min trognaste vän vare eftermiddag och äta isglass och vaniljbullar. Jag saknar allt vi gjorde. Jag ångrar att jag inte tar tag i saken. Hon bor faktiskt kvar i huset nästan bredvid. Hon bor så nära att vi planerade att vi skulle bygga en linbana mellan husen så vi skulle slippa gå ut för att träffas. Jag ångrar att jag inte gick över idag, igår, förra veckan eller förra månaden. Gick över med några vaniljbullar.
Mycket ångest i kroppen denna afton.
S

KISSING IN THE RAIN.

Lyssnar på julsånger och sorterar bland lite kläder och nagellack och önskar att det regnade. Att hångla bland alla regndroppar. Det vore fin det.
S.

SKIRA TYGER.

Källa:Alexandra Grecco
E.

RSS 2.0