Tunnatyger

Oktober.Den där natten hittade du mig lätt i dimman. Borta i tankar och dimmig av alkoholen. Jag visste vem du var och att dig borde jag inte röra. Men dimman och den dånade musiken bestämde något helt annat. Två förvirrade hittar varandra på ett fullt dansgolv. Minnet om hur dina kyssar smakar är som bortblåst. Ljuset tänds och vi vinglar ut från lokalen. Du lägger märke till Dylan bilden jag har som bakgrund på min mobil. Ett samtal från en kär vän, där jag i panik klargör att jag har kysst dig. Jag skriker ut ditt namn, som jag inte borde veta, som du inte har berättat. Ett samtal där jag egentligen borde ha lugnat och stöttat. Sms från dig och din vän som jag kysste i april.

E.

Vi hade rödmålade läppar och svarta klänningar. Strumpbyxor som var alldeles förtunna och på tok för kalla. Minusgrader och snö. Skorna och strumpbyxorna blev blöta av vätan som trängde in. Men det gjorde inget. Vi utvecklade strategier för att behålla den gnutta värme som trotts allt fanns. Ibland rökte vi, men oftast var det för kallt för att ta av sig vantarna och tända en cigarett. Köerna var himlans långa och när vi äntligen kom in var vi taggade till tusen. Ölen var kall men värmde oss ändå, och med värmen kom också lyckoruset som fick leende efter leende att sprida sig över våra ansikten. Skratt efter skratt avlöste varandra och jag minns att vi sa att vi var lyckliga. Sedan dansade vi. Vi dansade till musik som vi älskade och sjöng med i låtarna som vi kunde varenda ord i. Vi dansade tills musiken stängdes av och lamporna tändes. Vi dansade tills alla hånglande pojkar och flickor slutat hångla. Vi dansade tills vi var tvungna att hämta ut våra jackor och väskor och bege oss ut i kylan igen. Ååå vad vi dansade förra vintern.

S.