SÖNDAG.

Att minnas en söndag för några veckor sedan, vissa människor har man bara till låns för en kort sekund, en dag eller två. Det är fint att minnas hur huden kändes då, hur lent det var bakom öronen, minnas hur det var att dra fingrarna längs ryggraden och ruffsa om i det korta håret. Hur något kan börja och sluta under en sån kort interval. Hur det kan kännas att det var lika bra att det hände och dog ut efter det, känna att det var lika bra att det inte var meningen att det skulle bli något mer än så.
E.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0