Tunnatyger

När någon vill något så gärna att den längtan går att ta på, borde inte önskan gå i uppfyllelse då? Hur mycket skall den där gud (?) låta någon sukta och vänta. Längta. Få hoppet släkt och sedan få hjälp att tända det igen. Hur länge?! Det gör så ont i mig att veta hur mycket någon vill något, och hur länge den där personen fått vänta, väntar. Hur många gånger det där hoppet släkts, och som tur är, tänts igen. Jag skulle så gärna vilja hjälpa, men hur hjälper man till när det handlar om andra personers känslor? Det går ju inte. Jag pratar om kärlek. Jag tror verkligen att alla kan och kommer bli kära, älska. Och bli älskade tillbaka. Det är bara en fråga om tid. Men jag blir så fruktansvärt förbannad när folk pratar om att man ska "sluta leta", som beskrivits i inlägget under. Hur f** ska man kunna sluta leta efter något man skulle göra nästan vad som helst för? Hur? Det är lätt för flickor och pojkar som inte letar att ge råd om att sluta leta. Det är lätta att ge råd när man själv inte behöver följa dem. Jag tror absolut inte på att sluta leta. Jag tror på att leta mer, vidga vyerna. Öppna ögonen på vid gavel.