Tunnatyger

Musiken är så hög, egentligen för hög men mina öron har vant sig vid ständig tillförsel av alldelses för höga toner. Mina vänner är där. Dom är glada. Lite påverkade av alkoholen. Vi har skratta mycket under kvällen. Jag känner mig lycklig och förväntansfull. Jag vet att han snart ska komma tillbaka. Han är bara och handlar en öl eller kanske pratar med någon av sina vänner som också är här. Jag dansar. Håkans Ramlar spelas. Vi skirker med i raderna och dansar någor som mest liknar rycklingar. Jag sluter ögonen och känner hur musiken är i mig. Jag älskar att vara omgiven av vänner på ett dansgolv som fyllts med glada människor. Jag älskar när jag sluter mina ögon. När jag bara står still och väntar på musiken. När jag gör som jag alltid gör när jag är ute. När musiken "intar kroppen min". När jag står där tills någon vän tar tag i mig och drar in mig i dansen igen. När mina finaste vänner, som jag skulle göra vad som helst för, är där.
Plötsligt känner jag en hand mot min midja. Någon som drar mig tätt intill sig och kysser mig. Någon vars läppar jag såväl känner igen. Någon som jag tycker så fasligt mycket om. Några kyssar och sedan mer dans med vänner. Mina vänner och hans vänner. Allas vänner. Dans. Dans. Dans. Skratt. Skratt. Skratt.
Vetskapen om att han befinner sig där gör mig så lungn. Vetskapen om att jag vill vara med honom så fasligt mycket. Vetskapen om att han vill vara med mig lika mycket. Den vetskapen gör att lyckorus efter lyckorus sprider sig genom kroppen. Och jag orkar dansa hur länge som helst. Hela nätter om det så skulle krävas. För jag är kär. Japp så är det. Jag är kär.  

S.