Tunnatyger

I år vill jag bli kär på riktigt. Ingen inbildning om att det finns känslor för den där pojken. Inte tro att man är kär i jakt på bekräftelse, då sårar man bara sig själv och pojken. Tycka om varenda centimeter av varandra, inte kunna vara utan varandra. Finna varandras blickar i ett rum fullt av folk. Det kommer, det kommer brukar folk säga. Men när när när? Jag är så nyfiken och otålig, varför kan han inte sitta här bredvid mig i min säng? När ska jag få dra fingrarna längs hans ryggrad och rufsa om i håret? Jag orkar inte vänta mer. Jag brukar tänka att det är fantastiskt att två personer kan fatta tycke för varandra. Det är otroligt.

Hur ett hjärta kan banka fort fort för en person vars leende är det vackraste man har sett.

”Leta inte då finner kärleken dig”. Men hur kan man låta bli att inte leta? Ögonen måste vara öppna hur ska man annars kunna se någon annans ögon? Det går inte att inte leta för då kanske man inte ser någon som också letar. Visst finns det mycket annat som är viktigare i livet, men alla behöver kärlek och närhet annars skulle vi inte överleva.

E.