Tunnatyger

Söndag är oftast den dag i veckan jag känner mig som mest ensam på, speciellt om jag har varit ute dagen innan och inte fått pussa på en fin pojke. Men samtidigt ger söndagen en hopp om en ny bra vecka som kan nya möjligheter. Jag ogillar verkligen att känna mig ensam, för jag vet att jag inte är det. Jag har så fina vänner att skratta med, som alltid får mig att må bra. Oftast kommer känslan av ensamhet som ett slag i bröstet, som får en att må lite lätt illa. Det kan vara på bussen hem från en fin dag med de finaste personerna, så kommer känslan och tar över alla lyckliga tankar. Jag brukar oftast skämmas lite när jag känner mig ensam, för jag vet att det är så många som känner likadant just i samma sekund. Känslan av att känna sig ensam när man vandrar hem onykter från en utekväll är fruktansvärd, otåligheten i kroppen, varenda cell som skricker efter kärlek, fast man vet att den står och lurar bakom nästa hörn. Att vänta bara lite lite till är jobbigt och frustrerande, det är som ett test, hur länge man klarar sig att hålla sig lugn innan det exploderar. Låt det bara bli en ny vecka, sommar, fina picknikar, festivalkärlekar, hångel i tält och allt som hör sommarkärlekar till, för mycket öl och lycka i kroppen.