ÅNGEST.

- Ångest är en livsstil, sa en kall och trött Ellen till mig för cirka ett år sen. Ångest.
Hon hade rätt, då. Ångest var en livsstil. Ingen ordning på något. Allt hände lite hippt som happt och stress och ångest blev ett faktum. Otroligt tröttsamt att vakna med klumpen av ångest i magen och veta att det kommer finnas kvar hela dagen. Den kommer gnaga i kroppen, innanför huden, så den inte blir bortglömd. Inte ens för en sekund. Och försvann en ångest, så bildades en ny. Nästan som på löpande band. Men vi tog tag i saker och ting. Förändrade och förbättrade. Vi blev gladare och ångesten försvann då skratten blev fler.
Men just idag har jag mycket ångest i kroppen. Eller kanske en stor saknad. Jag saknar att dansa. Dansa kan man göra på nattklubbar, säger folk. Att hoppa upp och ner på ett svettigt dansgolv klassar inte jag som dans. Jag vill dansa med duktiga flickor som också de älskar dansen. Jag vill öva, öva, öva för att avsluta med en stor föreställning.
Jag ångrar att jag inte tog mod till mig och sökte estetisk linje på gymnasiet med inriktning dans. Jag ångrar att jag gav upp så lätt och inte satsade. Jag önskar så väldans mycket att jag var en ballerina.
Jag ångrar att jag slutade med konståkning. Ångrar att jag inte tävlade med mitt program som jag tränade så mycket med. Jag hade en tjusig dräkt och vacker musik. Jag fick träna på Hovet. Jag fick vara ensam på isen. Jag saknar att höra tränarens skrik om att öka farten och att hoppa högre. Jag hatade att jag ramlade illa efter ett hopp, att jag blev så pass rädd att jag inte vågade hoppa mer och därmed inte kunde tävla. Jag hatar att jag var så förbaskat feg.
Jag saknar att vara bästa vän med min lillebror. Jag saknar honom hemskt hemskt mycket. Underbara bror.
Jag ångrar att jag slutade gå hem till min trognaste vän vare eftermiddag och äta isglass och vaniljbullar. Jag saknar allt vi gjorde. Jag ångrar att jag inte tar tag i saken. Hon bor faktiskt kvar i huset nästan bredvid. Hon bor så nära att vi planerade att vi skulle bygga en linbana mellan husen så vi skulle slippa gå ut för att träffas. Jag ångrar att jag inte gick över idag, igår, förra veckan eller förra månaden. Gick över med några vaniljbullar.
Mycket ångest i kroppen denna afton.
S

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0