OM ATT VARA MAKTLÖS.

Att vara masktlös är så förjävligt hemskt. Att veta att någon behöver ens hjälp. Att någon behöver räddas. Att någon far illa och skulle behöva stöd. Tröst. Kramas. Men att inte kunna rädda. Inte kunna hjälpa. Att tittar på och veta, men inte kunna rädda och hjälpa. Det är förjävligt. Så fruktansvärt. Måste vara den värsta känslan i värden. Att veta att någon lider.
Och själv klagar jag över mina såkallade problem, när det finns verkliga problem och männsikor som verkligen behöver hjälp. Idag ska jag vara som en superhjälte. Idag ska jag göra mitt bästa. Idag ska jag försöka. Idag ska jag göra allt jag kan, så jag aldrig ALDRIG inte försökt hjäpa. Jag kommer inte bara titta på och se det hända. Idag ska jag göra mitt bästa.

S.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0