TEXTTEXTTEXTTEXT.
Jag älskar sådana här texter.
E.
JAG TYCKER OM HÅKAN.
Hon är det här partyts ljus Och han bredvid Är så stolt att ha henne nära sig Det verkar som hon överlevt Sen sist jag såg henne Hon kunde va någon annan, någon bättre Om hon slöt ögonen Hon har bytt höghusen Mot champagne Och hennes nya fina vänner Tror de vet var hon kommer från Jag är pojken i glasögon Hon var kär i en gång Hon känner inte igen mig Nej, åren har nog slitit hårdare på mig Så jag säger inget Vill inte genera henne Men jag ska be honom ta hand om henne väl För jag vet vilken dy hon varit i Jag vet vilken dy hon varit i Hon känner inte igen mig Nej, åren har nog slitit hårdare på mig Så jag säger inget Vill inte genera henne Men jag hoppas han tar han om henne väl Tar hand om henne väl
S.
"JAG GILLAR KILLAR MED MUSTACH"
E.
FINT ATT LÄSA.
Jag vill tipsa om en bloggerska som skriver fasligt fina berättelser om kärlek. Klicka här!
E.
VÄNNER.
Jag brukar tänka att vänner en annan slags kärlek än kärleken mellan flicka och pojke, flicka och flicka och pojke och pojke. En kärlek som är fin och som alla behöver. Att få gråta ut på någons axel när det är svårt och jobbigt. Någon som stöttar en. Någon som alltid finns där. Man brukar säga att pojkar kommer och går men vänner består. Det tror jag verkligen på. Jag har så fina vänner som gör att jag orkar med vardagen. Som får mig att skratta till magen krampar och jag knappt kan andas. Som är så fina att dansa ihop med ute på rökiga klubbar. Bland mina vänner finns det en mycket fin och vacker flicka som heter Sanna och jag är så glad att hon finns. För utan henne skulle det många gånger vara svårt att andas. Hon är så klok så, och inte tala om hur bra hon är på politik. Hon är kufig, rolig och klassens smart ass. Utan henne skulle jag inte vara den jag är idag. Vi har skrattat, gråtit, ältat och ältat ihop så mycket. Talat i telefon så många timmar att telefonen nästan har växt fast. Under gymnasiet fick jag träffa denna fina flicka varje varje dag, och det var bland det bästa. Tillsammans har vi blivit starka när vi var nere i en djup dimma. Vi har peppat och peppat varandra. Skrivit budord. Dansat och dansat och dansat till fötterna blöder. Denna flicka vill jag ha nära mig hela livet, få barn samtidigt och ha familjeträffar med , åka på semester tillsammans med våra familjer. När vi är två skruttiga rynkiga tanter ska vi dricka kaffe flera timmar i veckan och tala om hur fint livet har varit. Vi ska gå armkrock längs livet du och jag. Kufigare flicka får man leta efter.Det finns ingen som kan få mig att skratta som hon, jag kan skratta så mycket att magen krampar så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det är så fint att hon har hittat en pojke som hon är så förbannat kär i, som gillar henne lika mycket tillbaka. För det är hon verkligen värd. Jag hoppas att de kommer vara kära i varandra länge länge.
E.
MYS.
E.
JAG ÄR KÄR.
Musiken är så hög, egentligen för hög men mina öron har vant sig vid ständig tillförsel av alldelses för höga toner. Mina vänner är där. Dom är glada. Lite påverkade av alkoholen. Vi har skratta mycket under kvällen. Jag känner mig lycklig och förväntansfull. Jag vet att han snart ska komma tillbaka. Han är bara och handlar en öl eller kanske pratar med någon av sina vänner som också är här. Jag dansar. Håkans Ramlar spelas. Vi skirker med i raderna och dansar någor som mest liknar rycklingar. Jag sluter ögonen och känner hur musiken är i mig. Jag älskar att vara omgiven av vänner på ett dansgolv som fyllts med glada människor. Jag älskar när jag sluter mina ögon. När jag bara står still och väntar på musiken. När jag gör som jag alltid gör när jag är ute. När musiken "intar kroppen min". När jag står där tills någon vän tar tag i mig och drar in mig i dansen igen. När mina finaste vänner, som jag skulle göra vad som helst för, är där.
Plötsligt känner jag en hand mot min midja. Någon som drar mig tätt intill sig och kysser mig. Någon vars läppar jag såväl känner igen. Någon som jag tycker så fasligt mycket om. Några kyssar och sedan mer dans med vänner. Mina vänner och hans vänner. Allas vänner. Dans. Dans. Dans. Skratt. Skratt. Skratt.
Vetskapen om att han befinner sig där gör mig så lungn. Vetskapen om att jag vill vara med honom så fasligt mycket. Vetskapen om att han vill vara med mig lika mycket. Den vetskapen gör att lyckorus efter lyckorus sprider sig genom kroppen. Och jag orkar dansa hur länge som helst. Hela nätter om det så skulle krävas. För jag är kär. Japp så är det. Jag är kär.
S.
OM ATT VARA MAKTLÖS.
Att vara masktlös är så förjävligt hemskt. Att veta att någon behöver ens hjälp. Att någon behöver räddas. Att någon far illa och skulle behöva stöd. Tröst. Kramas. Men att inte kunna rädda. Inte kunna hjälpa. Att tittar på och veta, men inte kunna rädda och hjälpa. Det är förjävligt. Så fruktansvärt. Måste vara den värsta känslan i värden. Att veta att någon lider.
Och själv klagar jag över mina såkallade problem, när det finns verkliga problem och männsikor som verkligen behöver hjälp. Idag ska jag vara som en superhjälte. Idag ska jag göra mitt bästa. Idag ska jag försöka. Idag ska jag göra allt jag kan, så jag aldrig ALDRIG inte försökt hjäpa. Jag kommer inte bara titta på och se det hända. Idag ska jag göra mitt bästa.
S.
Och själv klagar jag över mina såkallade problem, när det finns verkliga problem och männsikor som verkligen behöver hjälp. Idag ska jag vara som en superhjälte. Idag ska jag göra mitt bästa. Idag ska jag försöka. Idag ska jag göra allt jag kan, så jag aldrig ALDRIG inte försökt hjäpa. Jag kommer inte bara titta på och se det hända. Idag ska jag göra mitt bästa.
S.
SPELLISTA.
Snart snart snart är det helg, bara en dag kvar. För att orka behöver vi lite pepp musik som peppar oss lite extra att jobba på i vinter mörkret. cigarettes.
E.
MINA FÖRÄLDRAR.
Härom dagen pratade jag om kärlek med min fina mor. Kloka ord om kärlek och förhoppningar och regnbågar. Efter ett tag kom vi in på hur länge mina föräldrar har varit tillsammans. 30 år om ett år. Det är helt fantastiskt, jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på det. Min pappa var lika gammal som jag när de träffades, känns lite märkligt men fint. Tänk vad mycket de har gått igenom tillsammans och blivit mognare och mer vuxna. Blivit en del av varandra, vuxit samman.
E.
PÅ EN ONSDAG KAN MAN GÖRA NÄSTAN VAD SOM HELST.
Som att picknicka inomhus.
Som att lära sig en ny låt på sin gitarr.
Som att kyssa sin första kyss.
Som att äta köttgryta.
Som att berätta för sin mamma hur mycket man tycker om henne.
Som att gå ut och dansa till fötterna blöder.
Som att dricka te och äta nybakat bröd.
Som att studera hela natten.
Som att åka hela gröna linjen på tunnelbanan.
Som att ringa sin kusin.
Som att knulla.
Som att fika en med kompis man inte träffat på länge.
Som att bjuda ut en pojke på dejt.
Som att boka festivalbiljett.
Som att åka skridskor.
Som att ta mod till sig och smsa.
Som att inse att man är kär.
Som att bada.
Som att måla naglarna.
Som att titta på alla avsnitt av Debatt.
Som att träna inför högskoleprovet.
Som att gå ut för att dricka en öl, som leder till några fler, som leder till en kväll då man träffar den finaste pojken som man någonsin sett.
Som att bege sig till Babas.
Som att fylla 18.
Som att röka sin första cigarett.
Som att skriva på en bok.
Som att lyssna på nya låtar.
Som att berätta att man tycker någon är söt.
Som att skratta tills magen vrider sig.
Som att vara galet kär.
S.
FUCKED.
S.
HERE COMES THE SUN.
Little darling, it’s been a long cold lonely winter
Little darling, it feels like years since it’s been here
Here comes the sun, here comes the sun
and I say it’s all right. - The Beatles
Little darling, it feels like years since it’s been here
Here comes the sun, here comes the sun
and I say it’s all right. - The Beatles
E.
EN LITEN BOLL SOM VÄNTAR PÅ ATT BLI OMFAMNAD.
Jag undrar hur det är möjligt att sakna någon som nyss gått. Någon som bara för någon sekund sen höll mig i handen på tunnelbanan. Någon som för ett ögonblick sen kysste mig adjö. Någon som jag vet att jag kommer träffa snart igen, om bara någon dag.
Det är häftigt att det är möjligt. Men också skrämmande. Tänk hur mycket man kan sakna och längta. Sukta och vilja spola tiden fram så fort det bara går. Tänk att det är möjligt att sakna någon, ständigt. Ja, förutom just då när man ses. Tänk att det är möjligt att sakna någon, när denne någon bara är på toaletten.
Jag saknar så mycket nu. Kanske är det för att jag snart skall sova. Jag vet att jag kommer sova sämre än jag skulle gjort om han vore här. När jag tänker på det, slås jag av tanken på hur snabbt kroppen vänjer sig. Hur kroppen blir van med en annan kropp tätt intill. Hur den anpassar sig till att dela. hur behovet av ett eget täcke och behovet av att rulla runt i sängen och byta plats plötsligt tycks försvunnit. Hur det inte längre spelar någon roll hur varmt det blir. Kroppen vill ligga nära en annan kropp i alla fall. Svetten delas. För även om jag denna afton sover ensam, kommer min kropp krya ihop till en liten boll och placera sig i ena hörnet av sängen. Som om kroppen in i det sista väntar på den andra kroppen. Den andra kroppen som skall dyka upp och omfamna den lilla boll som där ligger, ensam och väntar. Jag vet hur trygg jag skulle känt mig. Hur lycklig jag automatiskt blir av att ha honom nära. Så nära som det bara går. Helst under skinnet. Jag står ut med att sakna, en liten stund. För jag vet hur otroligt fin känslan blir när jag slipper sakna. När han är här hos mig. Nära.
S.
VEM SOM KLÄNGER PÅ VEM.
Starring real life couple Devendra Banhart and Rebecca Schwartz, the premise of the Oliver Peoples 2011 campaign is an exploration of authentic intimacy and sexuality. The love affair is explored in the one-of-a-kind masterpiece by architect John Lautner: Rainbow House. The contemporary California setting proved to be a perfect atmosphere to showcase the natural chemistry of the young, intriguing couple. Produced with acclaimed photographer and aspiring director Lisa Eisner, the short film will debut in early 2011 on the Oliver Peoples website.
E.
LOCKAR.
Jag har alltid haft en stor förälskelse i pojkar med lockar, kastanjebruna som blonda ängalockar. Det är hänförande och kan få mig att tappa andan när som. Det är en speciell känsla att dra handen genom de där lockarna, se hur de faller fint i pannan och döljer ett par vackra ögon.
E.
JAG VET VILKEN DY HON VARIT I.
I dag kom jag på vad jag vill göra. Jag vill skriva en bok om olycklig kärlek, en bok där man kan känna smärtan genom att känna på sida för sida. En bok där ett vilset tonårs hjärta så gärna vill känna hur någon annans hjärta slår för henne. Hur hon i bland blir så deprimerad av tanken av att vilja bli älskad. Skriva om smärtan hon känner när pojke efter pojke passerar förbi i hennes liv men någon kärlek blir det aldrig. Hur hon ligger i sitt mörka rum under täcket, och det känns som om hon sakta begravs av alla stenar som växer i hennes mage, hennes bröst och i hennes tankar. Hur hon gång på gång försöker hitta honom, på krogen, på biblioteket, ja var som helst. Men han finns bara där och sårar henne för varje ny hon hittar. Hur hon ger upp hoppet, hur hon finner det igen, tappar det och tillslut inte vet vad hon ska tro. Hur hon tänker att hur är det möjligt att den människan på andra sidan vägen har varit kär 1,2,3, 4 kanske fem gånger, medan jag aldrig har fått känna på det. Hur hon upplever sin första kyss.
E.
FÖRNYELSE.
Jag är så väldans sugen på nya att införskaffa nya glasögon. Just nu har jag ett par, ganska stor, glasögon med smal silverkant. Jag är sugen på ett par med en markantare kant. Tänker mig något i stil med detta.
S.
FASHION FILM.
E.
GE MIG LITE MER AV DET HÄR.
E.
TYGPÅSAR.
Åh vad jag älskar tygpåsar, med fina poetiska tryck, bilder på vackra artister, reklam för ett klädmärke, eller bara något helt random. De passar till alla tillfällen och är smidiga att ha med sig. Min egna samling går nog ihop till över 20 stycken skulle jag tro, den finaste måste nog vara den med Håkan Hellström på. Nu till våren vill jag ha fler fler fler.
E.
OM JAG SKULLE GÖRA FILM.
Det finns så himlans mycket som jag vill göra. Jag vill skriva en bok, skriva låtar (dock inte sjunga in dem själv, lyssnaren skall inte bli hörselskadad av min röst som skär i öronen) och skriva manuset till en film. När jag var liten tänkte jag länge på att göra skräckfilm. Inte för att jag på något vis tycker om skräck själv, tvärtom avskyr jag skräck. Tycker det är otroligt vidrigt att bli rädd och inte våga vara ensam en sekund. Det är hemskt. Men jag vet vad jag skulle bli rädd för. Vad som skulle göra att kalla kårar spred sig längst min rygg. Jag har fantasi. En fantasi som jag gärna skulle varit utan. Jag kan skrämma upp mig själv mitt på ljusa dagen mitt i ett myller av folk. Jag kan lätt få mig själv att ligga vaken en hel natt med lampan tänd, för rädd för att sluta ögonen. Så jag tror faktiskt att jag skulle kunna skriva ett manus till en skräckfilm. Jag tror det. Och skriver jag skräck någon gång, ja då har jag manuset redan nu upplagt i huvudet mitt. Jag har en plan. Men jag vill inte skriva skräck.
Jag vill skriva ett manus till en film om kärlek. En film som ska få tårarna att rinna, och en film som ska spräcka hjärtat på den som tittar. Jag vill göra en film om olycklig kärlek. En film som inte slutar lyckligt. Jag vill göra en film som får tittaren att uppskatta den kärlek som de har. Jag vill göra en film om olycklig kärlek, för att det är det värsta som finns. Tanken på att den man älskar ska sluta älska en är så hemsk att det lätt trängs undan. Låter bli att tänka på faktumet att man faktiskt kan bli lämnad, av sin finaste person. Av den man älskar. Världen skulle ju rasa samman. Antagligen skulle man kunna dö av den smärtan, sluta andas. Kanske överleva om man fick konstjord andning av vänner. Kanske, men troligen inte. Just för att olycklig kärlek är så känslosam och så brutalt jävla vidrigt hemskt, så vill jag göra en film om det. Jag vill göra en film som är unik. Men det är svårt. Kanske blir det en bok ändå, tror det är mer min stil. Men visst vore det fint, att skriva ett eget manus. Att själv få bestämma hur filmen skall vara. Och kanske ändra slutet lite, så det faktiskt slutar lyckligt. För det är så jag ser på kärlek. Jag tror det blir lyckligt, även om det kan vara förjävligt ibland. Jag tror man måste tro för att överleva. För kärleken känns i hela kroppen, i varenda liten tå. Så om man inte tror, så skulle kärleken nog ta andan ur kroppen på en, och fasans vad jobbigt det skulle vara att leva då.
S.
SÖNDAGS NAKET.
S.
FRIHET.
Det jag älskar med söndagar är att det är näst intill berättigat att gå runt med så lite kläder som möjligt, ett par fina spetstrosor och ett skirt linne, fastän det är minus grader ute. Dansa och äta frukost till hög och fin musik. Vandra mellan köket och sängen i jakt på mat. Kanske kanske ta på sig lite varma kläder för att ta en snabb och uppfriskande promenad. Det är bekvämt för då bheöver man inte byta om sedan när det är dags att krypa till sängs.
E.
I DAG HADE JAG VELAT.
Vakna upp av att solen som letar sig in mellan gardinerna. Äta en långa frukost med kaffe, scones, jordgubbar och massa andra godsaker. Ta på mig min finaste blommigaste klänning för att ute är det minst 20 grader. Ta en vän i handen och promenera bort mot staden för att ha picknik i tanto med de finaste vännerna. Ligga i gräset och äta massa onyttigheter, prata om oviktigheter. När det börjar bli kväll gå och köpa öl och pizza för att sätta sig på apberget och se ut över ett vackert Stockholm. När kvällen anländer går vi till sommar och dansar tills fötterna blöder och hångla hejdlöst tills solen går upp.
E.
JAG ÄLSKAR SÖNDAGAR.
Jag älskar söndag.
Jag älskar söndagar för att det är min finaste dag på veckan.
Jag älskar söndagar för att jag inte behöver lämna huset om jag inte vill.
Jag älskar söndagar för att jag får vakna med min pojke.
Jag älskar söndagar för att jag får mysa i sägen (nästan) hur länge jag vill.
Jag älskar söndagar för att jag får äta en lång frukost.
Jag älskar söndagar för att DN Söndag har en frågesport som man kan tävla i.
Jag älskar söndagar för att jag kan plugga en stund utan tidspress.
Jag älskar söndagar för att jag mellan studierna kan ta en promenad och hålla handen.
Jag älskar söndagar för att jag får kolla på hur många filmeR man vill.
Jag älskar söndagar för att min familj är hemma.
Jag älskar söndagar för att det finns eftermiddags fika.
Jag älskar söndagar för att det är finT att ringa en vän och diskutera gårdagen.
Jag älskar söndagar för att de är ångestfria.
Jag älskar söndagar för att det är acceptabelt att vila mitt på dagen.
Jag älskar söndagar för att det finns godis kvar från lördagen som måste ätas upp.
Jag älskar söndagar för att jag får vara med någon jag älskar hela dagen.
Jag älskar söndagar för att då gör pappa en god söndagsmiddag.
Jag älskar söndagar för att jag kan spela Alfapet hur många gånger som helst.
Jag älskar söndagar för att jag på kvällen kan kolla på Solsidan.
Jag älskar söndagar för att det är min finaste dag.
Jag älskar söndagar.
S.
LÖRDAGSPEPP.
Håkans ramlar måste vara bästaste pepp-låten någonsin. Helt otroligt bra för att få upp humöret och se till att fötterna blir danssugna.
S.
JENNY 20.
Nu är det snart dags att göra sig i ordning för att bege sig ut i staden. Vi är några personer som skall mötas på en indisk restaurang på söder för att fria Jenny som fyllde 20 förra veckan. Det ska bli väldans mysigt att äta middag tillsammans. Jag hoppas att hitta mitt nya favorit vin på deras vinlista. Hipp hipp hurra, till underbaraste Jenny!
S.
LÖRDAGENS ARTIST - MELISSA HORN.
Jag har skrivit om musik tidigare och tänker nu göra det igen. Musik är verkligen bland det bästa jag vet. Musik och kärlek. Musik kan få mig att gråta och vilja krypa ur mitt skin. Musik kan få mig att känna lyckorus som gör att jag skuttar hem från tunnelbanan. Musik kan förvandla mig, förundra mig och förtrolla mig. Musik är magiskt. Jag tänker därför skriva om några av mina mest lyssnade artister.
När jag var riktigt förjävligt skitledsen för lite mer än ett år sen, då lyssnade jag på sorglig musik. Först för att jag ville känna smärtan. Det kan låta konstigt och märkligt, kanske fel, men jag ville känna att det vara på riktigt. Att jag levde. Jag plågade mig själv på sådant vis. Jag lyssnade på den sorgligaste musiken, mest Melissa Horn, och lät tårarna strömma. Jag grät konstant i ett halvår, eller det var nog lite mer. Musiken satte ord på mina känslor när jag var som vilsnast. Melissas röst var en del av min vardag. Hon följde med mig vart jag än befann mig den vintern. Hennes röst letar sig in under mitt skin och gräver ett bo där. Nässlat sig fast. Vi hade en fin tid tillsammans, men nu är det inte alls lika lätt att lyssna på henne längre. Hon hänger på något vis ihop med ett kapitel i mitt liv som jag stängt och aldrig mer kommer öppna. En del av en bok som jag kastade in i elden. Men ibland kan det vara fint att finna en bit av boken som inte brann upp och då kunna lyssna till hennes stämma, för hon har en så fantastiskt fin röst.
På något vis blir det lätt så för mig. Att en viss artist hänger ihop med en viss tid av livet. Jag tycker det är fint. Då har varje epok i tillvaron en egen artist, det är speciellt. Detta gör också att jag tvingas pröva ny musik, vilket är läskigt och obehagligt. Det är en chansning att lämna de gamla spellistorna och testa någon ny. Varför inte satsa på ett kort som man vet är säkert?
Detta är, enligt mig, några av hennes finaste låtar:
- Lät du henne komma närmre
- New York
- Hur ska det gå?
- Vem lämnade vem?
S.
I WILL NEVER LOVE YOU MORE THAN...
E.
HÅNGLA.
Man kan hångla i en säng.
Man kan hångla på en parkbänk.
Man kan hångla naken.
Man kan hångla med en främling.
Man kan hångla i Stockholm.
Man kan hångla i Berlin.
Man kan hångla i solglasögon.
Man kan hångla i ett tält.
Man kan hångla för att hämnas.
Man kan hångla för att man är glad.
Man kan hångla naken.
Man kan hångla i gräset.
Man kan hångla i vattnet.
Man kan hångla innan frukosten.
Man kan hångla under frukosten.
Man kan hångla efter frukosten.
Man kan hångla för att man känner sig fin.
Man kan hångla mot en vägg.
Man kan hångla under ett bord.
Man kan hångla mitt i natten.
Man kan hångla till fin musik.
Man kan hångla i ett pojkrum.
Man kan hångla med någon man nyss mött.
Man kan hångla med någon man känt länge.
Man kan hångla i en fin klänning.
Man kan hångla på en båt.
Man kan hångla i en biosalong.
Man kan hångla med en rosett i håret.
Man kan hångla som ett förspel.
Man kan hångla för att säga hej då.
Man kan hångla för att man har saknat.
Man kan hångla för att man längtar.
Man kan hångla med någon man älskar.
S.
FREDAGSLYCKA.
E.
EN NATT I NOVEMBER.
Fann några bilder från en natt i november i datorn min. Tänkte att det kunde vara fint att fira in helgen med lite festliga bilder.
S.
ROSETT.
Idag är det äntligen fredag, och det firar jag med en rosett i håret. Det känns fint att vara fredagsfin. Speciellt när jag ska träffa finaste vännerna och finaste pojken i afton. Jag längtar tills klocka slår fem och helgen kan börja.
S.
MIN DRÖM. ALLTID.
S.
BOD DYLAN QUOTES.
"Take care of all your memories. For you cannot relive them"
"I think of a hero as someone who understands the degree of responsibility that comes with his freedom."
"I'll let you be in my dreams if I can be in yours."
"No one is free, even the birds are chained to the sky."
E.
KAN DET VARA ROLIGT ATT DUSCHA?
Blev precis klar med det sista som skulle göras inför morgondagen på jobbet. Känns skönt att färdigställt något. Nu bakar jag kokostoppar och skriver på min hemtenta i politisk teori. Jag tycker hemtentan är intressant och underhållande, nästan lite rolig att skriva. Jag undrar om jag dragits in i universitetsvärlden nu, och därför uppskattar böckernas sällskap. För visst vet jag att det finns otroligt mycket mer trevligt att göra än att skriva en tenta, men jag mår inte dåligt av den. jag sitter inte här i köket med kaffekoppen i handen och vill spy. Borde jag inte ha lite ångest i alla fall. Eller? Kanske har mina krav på underhållning sänkts så mycket efter alla de kvällar och helger som spenderats med litteratur, föreläsningar, seminarium och kallprat med kurskamrater som jag inte har någonting gemensamt med, att jag numera faktiskt tycker att något så vardagligt som att ta en dusch(!) är hysteriskt roligt.
S.
TORSDAGSTANKAR.
Hemtenta. Jag har bestämt mig. Jag ska klara av att pressa mig och sitta upp denna natt och bara skriva. Det skulle vara då otroligt skönt att ha det mesta klart när helgen kommer. För nu är det bara en dag tills fredag och alla vet hur snabbt fredagen går. Idag är också en sådan dag man får pannkakor på jobbet, bara en sådan sak gör livet lite finare. S.
KÄRLEK.
Kärlek. Idag vill jag bara ligga i en säng och känna hans andedträckt mot nacken min. Idag vill jag bara kyssas och skratta. Planera resor och dela hemligheter. Idag vill jag ha en dag fylld med massa kärlek. Men det är torsdag och ingen kärleksdag, det är synd. S.
HITTAT.
"Flickor som dansar nätterna långa ,pojkar som krossar flickors hjärtan för att de en gång gav allt till en som krossade deras."
E.
TVÅ TEXTER.
Jag hittade två texter jag skrev på datorn under ett kallt och grått 2009/2010. Det känns skönt att kunna titta tillbaka på den här perioden och inse hur dum, naiv och barnslig jag var.
Det går inte att undvika varandra i den här satans insnöade staden, där fler och fler läppar blir förbrukade. Vi träffar varandra i dimman på de mörkaste av klubbar. Visst är det spännande för jag har en liten bit kvar innan jag har släppt dig ur mitt synfält. Det svåra är inte att vi träffas under onyktra omständigheter. Utan det är ditt och dina satans vänner som är frustrerande. När jag hade sagt upp kontakten med dig trodde jag att du skulle bete dig normalt, vad som nu räknas som normalt, och ignorera mig för att jag lämnade dig på ett så dumt och korkat vis. Ditt beteende blir bara mer och mer oberäkneligt, och jag slutar aldrig att förvånas. Snart finns det inget att säga mer. Första gången efter att jag hade sagt ifrån var du kontakt sökande och ville försöka prata med mig. Vilket är förståeligt. Men då spelade jag kyligt, men innerst inne kände jag mig så elakt och kall. För jag såg hur sårad du blev. Gången efter var du lite mer städad och ignorant. Men gångerna därefter har du varit apatisk.
Varje gång jag har lyckats bygga upp den mur du så många gånger har raserat, kommer du alltid tillbaka. Jag har byggt upp min mur och känner mig åter stark och har en känsla att nu, ja nu kommer jag att klara det här. Jag kommer att lyckas gå vidare och glömma ditt fåniga leende och dina ursäkter som jag kan så väl. När jag äntligen har lyckats ta mig upp på benen igen. Kommer du tillbaka och kryper in under mitt skin, förgiftar mitt blod och sprider åter ett gift som får mig att falla. Jag slås ner blodig och åter ligger jag där igen på marken. Kysser dina fötter och förlåter dig för allt dumt du har gjort. För egentligen vill jag inget annat än att få din uppmärksamhet. Det värsta är att jag gång på gång går på ditt spel. Jag vet att det inte är något bra, men tanken på bekräftelse lurar mig själv till att tro att allt kommer att bli bra. Men egentligen är det bara jag som lider, och du bryr dig inte det minsta. Jag kan inte komma på när jag sist mådde bra och var lycklig, när jag inte hade dig i tankarna. Jag har aldrig mått så dåligt som när du kom in i mitt liv. På dag tid kan jag leva med mina demoner och fantiserar ihop en värld där vi lever lyckliga tillsammans. Picknickar på en grön och stor äng, jag har bakat och du har köpt vinet som vi dricker ur plastglas. Tittandes upp mot de stora vita molnen smeker vi varandras kinder. Men så kommer det aldrig att bli. För jag är bara någon du leker med.
E.
BRUTAL ÅNGEST.
En klump i magen. Klumpen blir matad och matad och växer och växer. Jag undrar om en sådan klump kan komma ut. Äta sig upp ur magen, genom halsen för att sedan spys ut. Fast det är väl vad man med andra ord kallar panikattack eller att storgråta. Just idag känns det som att min klump kommer explodera ikväll. Jag är otroligt stressad. Känner att jag måste prestera. Jag vill lyckas. Jag vill vara alla till lags. Jag vill. Men jag kan inte, det går inte. jag blir otroligt stressad av att veta att jag inte räcker till. Jag vill vara duktig på jobbet, vara närvarande och genuin. Jag vill väldans gärna få toppresultat gällande studierna. Jag vill tränna regelbundet, vara fitt och ha en bra kontition. Jag vill resa och upptäcka nya platser. Jag vill lära mig flytande tyska. Jag vill plugga mer. Jag klara såklart inte av allt detta, men det gör inte så mycket. Det som gör mig ledsen och som gör att jag stöndigt har en klump i magen är att jag vet att det finns människor som är besvikna på mig. Det sorgliga är att det är de finaste människorna sin finns. Min familj, mina vänner och min släkt. När man var liteb fanns det hur mycket tid som helst att träffas på. Så är det tyvärr inte längre. Jag vill regelbundet spendera tid ned min familj. Jag vill ha en fin, kärleksfull och nära relatnedled mina bröder. Jag vill göra saker tillsammans. Jag vill ress runt till släkten. Jag vill inte göra mina kusiner besvikna genom att inte "ha tid att följa med familjen när de besöker, måste plugga". Jag vill ha mer tid med mina vänner. Jag vill inte förlora någon av mina vänner. Jag villträffas och göra saker tillsammans. Skapa minnen. Jag vill spendera mer tid och hitta på nya saker, gör utflykter med pojken jag älskar. Jag har sådan otrolig ångest och panik över att inte hinna träffa männiksor jag älskar. Jag längtar tills tid kommer. Jag längtar så mycket att set känns som denna längtan kan få tiden att gå fortare. Hoppas ni förstår mig och att ni vill hjälpa till att hoppas på att dygnen snart ska få mer timmar eller att man i framtiden slipper sova. Förlåt mig för klagande inlägg och tidsbrist. S.
...
"jag har aldrig under hela mitt liv kunnat behålla en känsla" - marcus birro.
E.
♥.
E.
BERLIN.
Idag åker vi till finaste staden för att spendera några dagar där. Vi, Ellen, Anna, Emma och jag, har planerat så väldans mycket som vi vill göra att jag är fundersam över hur vi ska hinna med allt. Men det löser sig. Det ska bli fint att få prata tyska i några dagar, äta currywurst, ha second-hand-rundor, dansa på tyska indiklubbar och skratta med vänner. Här är några bilder fårn när jag och Ellen var i Berlin i somras, det var en utomordentligt fin resa det.
S.
MÄRKLIGT.
Vad hände i morse? Jag som alltid går i klänning eller kjol har nu fått på mig ett bar byxor. Okey, det är inte "värsta grejen", men jag känner mig ful i byxor och bär det därför extremt sällan. Jag som ALLTID har håret uppsatt, oftast i en knut mitt på huvudet, har idag låtit mitt blonda hår hänga ner på mina axlar (fast jag är helt övertygad om att det bara är en tidsfråga innan det åker upp i en bulle igen). Jag har också skor med klackar istället för mina kjängor, samt en väska istället för den gamla tygpåsen jag så flitigt släpar runt. Vad hände i morse undrar jag nu när jag sitter på tunnelbanan. Är det en form av "mini makeover" jag försöket mig på? Eller blir det såhär tankegångarna går efter att besök på vårdcentralen blivit en given veckorutin? Hoppas denna märkliga kostym kommer hjälpa mig idag, för väldans vad jag behöver lite tur för att hinna med allt som ska utföras innan aftonen anländer. S.
DRÖMANDE.
E.
SENSOMMAR I PARIS.
E.
DOFT.
Idag bär jag en tröja som luktar så tryggt och gott. Som luktar fint och vackert. Som sänder ut små pustar av denna doft lite då och då. Eller som jag kan borra in ansiktet i för att känna ännu mer doft. Men jag är rädd att dofta för mycket, då kanske doften tar slut. Min kroppsdoft kommer ta över denna tröjas rätta doft. Det är synd. Men än så länge doftar tröjan av den bästaste doften jag vet. Som jag alltid vill känna runt mig. Framförallt när jag somnar och vaknar, men helst hela dagarna. Otroligt att det finns dofter man nästan skulle kunna dö för. S.
SAKER ATT LÄNGTA EFTER.
Körsbärsblommorna i Kungsträdgården.
Att bära hat och samla fräknar.
Att resa ut i världen.
E.
SMÄRTA.
Psykisksmärta existerar bara i tolv minuter, resten är självförvållat. Ett eget straff i en alldeles egen ensamhet för ett alldeles fel beslut. När vi väl har börjat kan vi inte sluta.
E.
20 ÅR.
I lördags fyllde vår fina vän Astrid 20 år, detta firade vi genom att några kufar samlades.
E.
SOMETHING GOOD CAN WORK.
E.
ÄR DET GUD SOM BESTÄMMER?
När någon vill något så gärna att den längtan går att ta på, borde inte önskan gå i uppfyllelse då? Hur mycket skall den där gud (?) låta någon sukta och vänta. Längta. Få hoppet släkt och sedan få hjälp att tända det igen. Hur länge?! Det gör så ont i mig att veta hur mycket någon vill något, och hur länge den där personen fått vänta, väntar. Hur många gånger det där hoppet släkts, och som tur är, tänts igen. Jag skulle så gärna vilja hjälpa, men hur hjälper man till när det handlar om andra personers känslor? Det går ju inte. Jag pratar om kärlek. Jag tror verkligen att alla kan och kommer bli kära, älska. Och bli älskade tillbaka. Det är bara en fråga om tid. Men jag blir så fruktansvärt förbannad när folk pratar om att man ska "sluta leta", som beskrivits i inlägget under. Hur f** ska man kunna sluta leta efter något man skulle göra nästan vad som helst för? Hur? Det är lätt för flickor och pojkar som inte letar att ge råd om att sluta leta. Det är lätta att ge råd när man själv inte behöver följa dem. Jag tror absolut inte på att sluta leta. Jag tror på att leta mer, vidga vyerna. Öppna ögonen på vid gavel.
"Sluta leta på krogen", får man också ofta höra. Men vart ska man då träffa någon? På konsum? Ja, det kanske går för några, men de allra flesta skulle nog bli misstänksam om någon plötsligt kastar sig fram i matbutiken med en lapp med ett nummer på och ber en att ring. Jag tror på korgen, vad har man för val? Men vem är jag att ge råd? Ingen alls faktisk. För det är så jävla lätt att ge råd när man själv inte behöver följa dem, fast jag ska i alla fall försöka. För det gör så ont i hjärtat mitt, när vänner är olyckliga.
S.
